Hur hantera ångestattack och eliminera den för gott…

Ångestattack? Läs hur det känns! Och lär dig skillnaden mellan de som är botad och de som inte är botad…

ångestattack

Om du lider av…

  • Hjärtklappning
  • Ökad puls
  • Svettning
  • Darrningar eller skakningar
  • Andnöd
  • Kvävningskänslor
  • Bröstsmärtor eller obehag
  • Illamående eller magkramper
  • Derealization (en känsla av overklighet)
  • Rädsla för att tappa kontrollen eller att bli galen
  • Rädsla för att bli chockad eller en stickande känsla
  • Frossa eller värmesvallningar

… då har du erfarenhet av några av de möjliga symptom som uppstår vid panik eller ångestanfall. Om du läser denna sida pga. en nära anhörig lider av dessa symptom och du försöker att förstå och hjälpa, kan det vara svårt att sätta sig in i vad de går igenom.

Försök att föreställa dig hur det kan kännas att uppleva ett ångestanfall, om du kan.

Här är ett typisk exempel på ångestattack:

Du står i en stormarknads kö och det har varit en lång väntan, men nu är det bara en kund till före dig. Vänta, vad var det där för känsla? En obehaglig förnimmelse i halsen, bröstet känns tätt, plötslig andnöd – ditt hjärta hoppar över ett slag “Snälla, gud, inte här.

En snabb överblick av omgivningen – är den hotande? Fyra ovänliga ansikten står bakom dig i kön, en person före. Det känns som om nålar sticker din vänstra arm, du känner dig yr, och sedan explosionen av rädsla som du är allra mest rädd för. Du är på väg at få en ångestattack.

Det finns inget tvivel i ditt sinne om att detta kommer bli ett stort anfall. Ok, fokus: Minns vad du har lärt dig, nu är det dags att använda hanteringsteknikerna. Börja med att ta djupa andetag som läkaren har rekommenderat. In genom näsan, ut genom munnen.

Tänk avkopplande tankar, och igen, medan du andas in, tänk “slappna av”, och därefter andas du ut. Men det verkar inte ha någon positiv effekt, i själva verket blir du bara mer spänd och självmedveten av att koncentrera dig på andningen.

Okej, hanteringsteknik 2 för att stoppa ångestattack:

Slappna gradvis av i dina muskler. Spänn båda axlarna, håll i 10 sekunder, och släpp. Prova igen. Nej, fortfarande ingen skillnad. Ångestanfallet blir värre, och det faktum att du inte kan några fler hanteringstekniker förvärrar bara din panik. Om du bara var omgiven av din familj, eller om en nära vän var vid din sida, så kunde du känt dig säkrare på att du hade klarat att hantera situationen.

Nu pumpar verkligen adrenalinet genom ditt system, och kroppen din pirrar av obehagliga känslor. Den fruktansvärda känslan av att fullständigt missta kontrollen infinner sig. Ingen runt dig har någon aning om den skräck du upplever. För dem är det bara en vanlig dag och bara en vanlig frustrerande långsam kö till kassan på stormarknaden.

Du har inga fler alternativ… Dags för plan #3!

Den mest grundläggande hanteringsfärdigheten av alla är “fly”. Ta dig bort från kön;; du är lätt generad eftersom det är din tur att betala. Kassören ser förvirrad ut när du lämnar din kundkorg och börjar ta dig mot dörren. Men det finns ingen tid för ursäkter – du måste få vara ensam. Du lämnar storköpet och sätter dig i bilen för att köra iväg. Kan detta vara ett stort anfall? Det anfallet du är rädd kommer pressa dig över kanten, både mentalt och fysiskt? Tio minuter senare avtar ångestanfallet.

Klockan är bara 10:30 – Hur planerar du att ta dig genom resten av dagen?

Om du lider av panik eller ångestattack, låter det ovanstående scenariot förmodligen ganska bekant. Det kan till och med ha väckt känslor av ångest och panik bara av att läsa det. De speciella situationer som utlöser panik och ångest kan variera, kanske de kroppsliga känslorna är lite annorlunda. Eller kanske det hände dig för första gången på ett flyg, i tandläkarstolen eller hemma utan att du gjorde något speciellt.

Om du någon gång har haft det som blivit känt som ett “ångestattack”, trösta dig med att du inte är ensam på något sätt.

Ett ångestattack kommer alltid med en akut känsla av förestående undergång. Du känner att du är endera på väg att missta vettet eller att en av dina vitala kroppsfunktioner är på väg att ge upp, och din sista stund är kommen.

Du är på intet sätt ensam. I USA är det uppskattningsvis 5% av befolkningen som lider av en eller annan form av ångest. (Siffrorna i Sverige är antagligen ganska lika, men jag vet inte med säkerhet). För några kan det vara endast vid speciella tillfällen som ångestanfallen dyker upp, som till exempel när du måste tala inför andra. Medan för andra personer kan panikanfallen vara så täta och återkommande att det hindrar dem från att lämna sina hem. Frekventa panikanfall utvecklas ofta till det medicinsk personal refererar till som “ångest”.

Ett av det första stegen för att återfå kontrollen över sitt liv är att få användbar information. Denna sida kommer ge dig det, och mer därtill.

Starten på din tillfriskning börjar här. Det du kommer lära dig är att det finns en god chans att du kommer kunna bli av med cykeln av ångestattack i ditt liv. Du kommer inte bara lära dig att återfå det bekymmerslösa liv du en gång hade, men du kommer också få bättre självförtroende. Vägen till ett liv utan “panik” eller “ångestanfall” börjar här.

Den här sidan kommer visa att paniken och ångesten som du har upplevt kommer att ligga till grund för ditt mod och din framgång.

Påbörja din tillfriskning genom att bläddra igenom den här sidan. Medan många av er tror att ni läst allt som finns att läsa om ångest och panik försäkrar jag er om att denna bloggen kommer bidra positivt till era kunskaper.

Skillnaden mellan botad och inte-botad ångest lidande…

Den största skillnaden mellan någon som är botad från ångestanfall och de som inte är botad är väldigt enkel. De som blivit friska är inte längre rädd för sina panikanfall. Jag skal försöka visa dig hur du kan bli en av dessa.

Om jag påstod att tricket för att bli fri från anfall är att man vill ha dem. Det kanske låter konstigt, till och med motsägelsefullt, men låt mig förklara.

Tricket för att bli av med panikanfallen är att önska sig dem – att önska sig dem kommer nämligen att få bort dem. Kan du få ett panikanfall om du skulle vilja ha ett, just nu? Nej.

Ett ordspråk lyder; “det du motstår, kvarstår”. Tja, det ordspråket är väldigt talande när det kommer till rädsla. Om du undviker en situation av rädsla kommer den rädslan att finnas kvar. Hur ska du då kunna göra för att få rädslan att försvinna? Du möter den, ställ dig i rädslans väg, så kommer den att avta.

I huvudsak betyder detta att om du frivilligt önskar dig ett ångestattack, varje dag, så kan du inte få ett. Försök att just nu i detta ögonblick få ett anfall, och jag kan garantera att du inte kommer lyckas. Du vill kanske inte erkänna det, men du har alltid själv valt att få panik. Du har gjort ett val genom att säga att det här är utanför min kontroll.

Ett annat sätt att visualisera detta på, är att föreställa sig att ett ångestanfall är som att du står på kanten till ett stup. Ångesten pressar dig närmare och närmare kanten av stupet.

hantera ångestattackFör att bli fri från rädslan måste du metaforiskt hoppa. Du måste hoppa över kanten, in i ångesten, rädslan och alla de saker som du är fruktar allra mest.

Hur hoppar du? Du hoppar genom att önska dig ett ångestanfall. Du går omkring och önskar att du ska få ett ångest eller panikanfall.

Din säkerhet ligger i det faktum att ett panikanfall kommer aldrig kunna skada dig. Det är ett medicinsk faktum. Du är trygg.

Självklart, känslor är skrämmande, men de kan inte skada dig. Ditt hjärta slår snabbt, men ingen kan skada dig. Hoppet utför kanten blir inte större än ett 20 centimeters fall!

Helt tryggt.

(Källa: American Psychiatric Association Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition, Text Revision (DSM-IV-TR) 2000 Washington, DC)

Posted on

6 thoughts on “Hur hantera ångestattack och eliminera den för gott…

  1. Tack för bra text. Många sanningar. Bra beskrivning av en ångestattack i kön ( har jag varit med om många gånger). Men det du skrev om att man själv har valt att få panik är lite skevt. Man kan inte välja någonting, om man inte vet att det finns alternativ. Om kroppen reagerar med panik och du inte vet vad som händer, har du inte valt att få panik. Däremot om du kapitulerar innan och inte flyr från rädslan från paniken(som du skriver) gör du ett aktivt val.

    1. Det är rätt, första gången du har ett anfall är hemsk. Det är inte en direkt val den här gången, så tack för din insikt och din kommentar.

      1. Hejsan Thomas. Denna sidan är helt underbar att läsa. Bara genom att läsa detta du har skrivit på sidan ger mig positiv effekt och dämpar min allmänna oro och ångest och paniken jag lider av. Kan jag kontakta dig på något sätt??

  2. Hjälp var finns kurs mer info

  3. Vill tacka dig för bra texter på denna blogg! Fortsätt skriv!

  4. Jisses. Här har jag gått och trott att jag är döende xD
    Jag är 24 år och har aldrig haft detta förut. Allt slog ut förra året och förstörde mitt liv rent sagt.

    Jag har aldig haft en aning om ens vad detta är för något. Om ens att det existerade. Jag, av alla? Varför?

    Jag åkte in till akuten i våras, alla prover & EKG såg normalt ut – MITT UNDER MIN ÅNGEST ATTACK!
    Jag förstod ingenting.

    Läkaren hänvisade mig till vårdcentral.

    Men jag ville inte. Ville inte förstå.

    Under ett tag därefter försvann attackerna. Men det blev snabbt värre, självmordstankar började att slå sig in. Igen, varför? Jag är ju en helt hälsosam människa! Fan jag mår ju bra ju!

    Det var nästan kusligt, men det kändes som om min kropp, mitt undermedvetna försökte säga något. Ett rop på hjälp.

    Så jag gick till psykiatriakuten. Efter att ha slagit både min bror och min bästa vän i form av vredesutbrott. (Ännu en gång, inte jag).

    Jag fick valet: antingen blir du inlagd här eller så får du försöka klara dig på egen hand med all hjälp vårdcentralen har att erbjuda.

    Jag kände efter, i den stunden, vad jag faktiskt skulle klara av..
    Jag är ju inte självdestruktiv.. om jag skulle bli det hoppar jag gärna direkt in i en isoleringscell med tvångströja..

    Men jag kände av att jag “borde” kunna klara av detta.. om jag bara omger mig med rätt folk, familj, ändrar min vardag lite. Söker hjälp, går till vårdcentralen..

    Mitt i allt detta kände jag ett motstånd.
    Varför ska jag nu bli ett offer? Måste jag bli beroende av medicinering? Psykologer, terapi?

    Men jag valde att göra det ändå..

    Fick utskrivet atarax 25mg från akuten, besökte vårdcentral, en jätteschysst doktor hjälpte mig och sa att det verkar som om jag blivit given fel diagnos.
    (Nämligen när jag var 4år visade jag tecken på ett tvångssyndrom. Utredningen blev klar när jag var 13, med diagnosen asperger. Dock var de inte helt säkra)
    Läkaren sa att alla symptom jag visar, både i nuet och i mina journaler, visar tydligt på ADHD, inte asperger.

    Om han har rätt, så har jag alltså levt mig in i att jag måste vara på ett visst sätt pga min diagnos. Att vara något, eller snarare, vara bunden, offer, hemsökt, förföljd av något jag inte är..

    Jag fick igem utskrivet atarax av honom, och en remiss till en autism & tvångsmottagning för en utredning. (Ataraxen har hjälpt mig massor dock. Måste erkänna, hade ej kunnat överleva utan dem. Min vardag är centrerad att försöka ta dem så sällan som möjligt. Försöka slåss emot ångesten ändå. Ataraxen har hjälp symptomen att försvinna till 99%)

    Detta var i Maj.

    Problemet nu är,
    Att ångestattackerna börjar komma tillbaka..
    Jag känner att jag håller på att tappa kontrollen igen.

    Har börjat få grova Sömnsvårigheter och stressen har ökat drastiskt. Jag måste få hjälp ännu en gång. Söka hjälp ännu en gång..

    Jag har inte påbörjat utredningen för ADHD än, men kommer att genomföra det under hösten nu.

    Ataraxen har även börjat visa sig otillräcklig..

    Medans jag snubblade på detta inlägg så insåg jag,
    Det slog mig helt plötsligt,
    Ångest är ett rop på hjälp.

    Något är fel och kroppen, precis som ett litet barn, skriker ifrån. I längtan av att få tröst.

    Jag måste säga, att detta inlägg är helt sant. Jag känner igen mig i allting men har alltid trott att jag ska kämpa emot. Snarare än att välkomna, lyssna till kroppen och ångesten. Försöka reda ut och hjälpa mig själv med de problemen jag har även om jag inte riktigt förstår allt.

    Bloggem har inte botat mig, men det har förnyat mitt hopp om att en dag bli helt “frisk”
    Vi människor är sköra varelser, och när våra egon övertar greppet, blir kroppen alltid offret…

    Jag önskar er alla som går egenom detta, en lycka och frid med att finna balans i oss själva, att på riktigt kunna förstå hur vi själva fungerar och behöver för att må bra.

    Jag önskar också er, minst sagt, vänner och familjer som står bakom er. Som hjälper er, finns där, folk, människor, som faktiskt förstår er och inte bara dömer rent ut sagt.

    Tack för inlägget! Du har gett mig en ny insyn på hur jag ska klara mig tills jag får den hjälpen jag behöver <3
    All välsignelse till dig och dim familj önskar jag,
    Don Michael!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.